Per Ragnar bjöd på tankar och sålde böcker

Per Ragnar bjöd på tankar och sålde böcker

Från Hitler till Sten & Stanley gick de texter och tankar som Per Ragnar bjöd på i Folkets Park igår kväll. Allt för att väcka debatt och uppmuntra till egna funderingar – och för att sälja böcker förstås.

Tänk att en gammal rockare från Katrineholm ska vara den som sätter fingret på vänsterblockets problem, som analyserar det som gör att de rödgröna obönhörligt verkar gå mot en klar förlust i riksdagsvalet trots att de bara för några månader sedan dominerade i opinionsmätningarna.

Sören "Sulo" Karlsson och hans medmusikanter Idde Schultz, Henrik Widén och Mats "Magic" Gunnarsson är ute på en turné med Per Ragnar där de spelar låtar skapade till hans ord medan Per Ragnar själv framträder med egna och lånade texter.

Scenerna de framför detta på är främst folkparker och Folkets Hus och liknande gamla folkrörelselokaler. Det "Sulo" sa i början på kvällen i Vingåkers Folkets Park igår var att föreställningen är gammaldags och att de som uppträder inte gillar mobiltelefoner. Jag är själv gammal nog att tycka att det hör till vanligt hyfs att inte ha mobilen på under exempelvis teaterföreställningar, men jag är vaken nog att förstå att det finns nya generationer som inte alls resonerar så.

Den här sommaren har jag bara hört en sådan mästrande ton på ett annat ställe – i en kyrka där publiken ombads att vänta med applåderna till efter konserten. Kyrkan och de rödfärgade folkrörelserna har nog samma problem. De är gammaldags, arbetar fortfarande som att det finns en utbredd folkvilja att underkasta sig "den goda saken" kollektivt – oavsett om den "saken" är religiös eller politisk.

Nuförtiden vill var och en vara en individ som får ut något för egen del av även det ideella arbetet. Det behöver då förstås inte vara någon egoistisk ekonomisk vinning man efterfrågar, och inte heller något flummigt inre sökande efter en livsmening. Utan det är en önskan att få veta att det jag gör i det lilla påverkar i det stora, att jag räknas, att andra förstår att jag är unik. Först då man bekräftas som varande ett "jag" är man beredd att ingå i ett "vi".

Önskan att få följa en landsfader eller landsmoder som pekar med hela handen och berättar exakt vad folket ska tycka och tänka tynade bort långt före det att Göran Perssons bufflighet tog död på den slutgiltigt. Förstår inte de rödgröna att det där "kollektivet först"-tänkandet är en gammaldags föreställning så är de dömda att förlora. Inte bara i riksdagen, utan i fler och fler kommuner.

Det är alltid trevligt att höra Idde Schultz sjunga med sin klingande stämma även om den kanske inte riktigt passar ihop med den betydligt skrovligare röst som "Sulo" har, men musiken var ändå mest ett mellanspel till Per Ragnars föreställning. Han är en skicklig estradör som fick folk att skratta genom att tolka den ännu skickligare ordkonstnären Sven Delblanc.

I övrigt blandade Per Ragnar material på ett ganska roande och vilt sätt, från Sten & Stanleys "Jag Har Inte Tid" via det egna andliga sökandet som i ungdomen tog honom till Kosmos Feriehem till ett utdrag ur den framgångsrika Hitler-föreställningen som han spelade i många år. Meningen var att bjuda på idéer och tankar som skulle kunna leda vidare till debatt och/eller egna funderingar. Det kan nog åtminstone delar av föreställningen ha lyckats med.

Det fanns också en betydligt mer världslig dimension av framträdandet. Folkets Park i Vingåker används nuförtiden mest frekvent för kommers, oftast handlar det om försäljning av billiga kläder. Per Ragnar och hans sällskap sålde böcker och skivor och den alltid så driftiga entreprenören Sulo tog även chansen att försöka marknadsföra tanken på att använda materialet och föreställningen som grund för studiecirklar.

Urban Århammar

Hem