Mäktig powertrio rockade slottet

Mäktig powertrio rockade slottet

Rock'n'roll. Så kan man sammanfatta pianotrion Appassionatas framträdande i Säfstaholms Slott ikväll. Mäktig är ett annat ord som också passar bra för att beskriva kammarmusikkonserten.

Powertrio är ett begrepp som använts länge inom rockmusiken för att beskriva en liten ensemble som i konsertsituationen kan alstra stor och märklig energi. Sättningen är vanligtvis gitarr, bas och trummor och bland sådana triokonstellationer kan nämnas The Jimi Hendrix Experience, Rush och Shellac. Men ikväll har jag fått bevisat för mig att samma begrepp mycket väl kan överföras till den klassiska musiken och instrumenteringen piano, violin och violoncell.

I Säfstaholms Slotts musikrum uppträdde nämligen Appassionata Piano-trio bestående av pianisten Karin Haglund, violinisten Caroline Waldemarsson och cellisten Petja Svensson. Den energi som denna trio alstrade under sitt framträdande var av det mäktigare slaget. Jag har sällan sett en så fysisk konsert inom den klassiska musiken. Trots att de tre musikerna satt stilla på sina platser kunde man nästan känna vibrationerna av deras ansträngningar.

Nog kan vissa pianister inom den sfären stundom verka besatta, men det vill jag inte beskylla Karin Haglund för. Nej hon var mer insatt, inlevelsefull, totalt inne i musiken. Haglund liksom kröp ihop bakom pianot under de mer stillsamma passagerna som för att ta sats och nästan hoppa ut de mer dramatiska delarna till den publik som besvarade intensiteten från trion med att lyssna mycket uppmärksamt. De mot varandra vända Caroline Waldemarsson och Petja Svensson agerade likvärdigt. Plockade stundom försiktigt på sina instrument för att i nästa stund låta stråkarna virvla så att man trodde att strängarna skulle flyga all världens väg.

Att Beethoven var humoristiskt lagd hade jag ingen aning om, men hans pianotrio nummer 4 som inledde kvällen skulle mycket väl kunna illustrera en Chaplin-film. Därpå följde en känslostormande version av Sjostakovitjs ungdomsverk, pianotrio nummer 1. Efter en välförtjänt paus tog Appassionata Piano-Trio sig an Brahms pianotrio nummer 2, en varierad historia som började mycket drivande för att gå över i en lugnare sats och sedan avslutas lekfullt och lustfullt. Även denna del av konserten framfördes av trion Haglund, Waldemarsson och Svensson på ett synnerligen fysiskt vis.

Även publiken i musikrummet kände nog av den ansträngningen, men för den skull fanns där ingen som hade en tanke på att släppa iväg trion utan ett extranummer. Till stormande applåder uppfyllde Appassionata önskemålet genom att framföra en charmant tolkning av Astor Piazzollas kammartangokomposition "Oblivion". Mäktigt var ordet. Säkerligen en av de största musikaliska upplevelserna i Vingåker i år. Själv kan jag bara jämföra med de Theresa Andersson-konserter jag varit på, och de har ju inte varit i Vingåker. Men de har varit lika energifyllda.

På tal om energi, att spela fysiskt och Piazzolla. Vore det inte härligt om vår egen tangodrottning Beata Söderberg skulle komma och spela i Säfstaholms Slott kommande sommar? Det skulle möjligen kunna matcha kvällens konsert med Appassionata Piano-Trio.

Urban Århammar

Hem