Eva Pilat stärkte tron på människan

Eva Pilat stärkte
tron på människan

Besöken i kyrkan blir inte många trots att alltid finns där, liksom vakar över slätten och dominerar landskapet runt centralorten. Men när ett par av traktens mest framstående musiker, systrarna Eva Pilat (sång) och Birgitta von Matérn (piano) uppträdde i Västra Vingåkers Kyrka var det läge att våga sig dit.

Ett halvdussin besök. Mer än så har det inte blivit i den storvulna Västra Vingåkers Kyrka genom åren trots att jag är född och uppvuxen här. Någon skolavslutning, några konserter. Inte mer.

Kanske beror det på att jag nöjer mig med att tro på människors förmåga att stärka varandra via skaparkraft, via berättande, sång och annat. Och vice versa, människors förmåga att bekräfta varandra genom att lyssna och uppskatta det som skapas, berättas, sjungs. Då behövs ingen tro på några större väsen, inga gudar, inga superhjältar eller vampyrer, inga landsfäder eller drottningmödrar.

Dessutom är kyrkan i Vingåker i sig ganska skrämmande i sin karga mäktighet. Men är man intresserad av kultur i allmänhet och musik i synnerhet så är den ändå en av bygdens få arenor med återkommande arrangemang. Så när två av bygdens mest framstående musiker, systrarna Eva Pilat (sång) och Birgitta von Matérn (piano), uppträdde i kyrkan var det dags för ett av de sällsynta besöken.

Eva Pilat hade satt ihop ett blandat program under rubriken "Inga stora bevingade ord". Egentligen skulle kyrkomusikern Christian Wallentin ha delat på sånguppgifterna med henne, men då han drabbats av någon typ av vårsnuva fick en tio röster stark Högsjö Hembygdskör med kort varsel – och med den äran – hoppa in som ersättare.

Musikgudstjänsten inleddes med Evert Taubes "Min Älskling, Du Är Som En Ros" och var som sagt genremässigt gränsöverskridande. Där fanns mer rosor i form av 1800-talsromansen "Till En Ros" av Wilhelm Stenhammar/Johan Ludvig Runeberg, opera i form av Glucks "Orfeus Klagan" ur "Orfeus Och Eurydike", det lokala i form av Matts Rying och en sång som Eva Pilat hittat på andra sidan klotet i Australien.

Så lite mer Taube samt en avslutande sång hämtad ur det kanske allra svenskaste svenska som komponerats de senaste 20 åren, "Kristina Från Duvemåla". Allt framfört mycket fint av Eva Pilat, Birgitta von Matérn och kören. Och framför allt framfört på ett sätt som stärkte tron. Den där tron på människors förmåga att stärka varandra via skaparkraft och musik alltså.

Urban Århammar

Hem