Jeanette Lindströms rymdvandring
funkade på Brunkebergstorg också
REGIONALT | I publiken | Musik | Jeanette Lindström med band | Brunkebergstorg, Stockholm | 12 augusti 2010
Den vackra och lågmälda musik med rymdtema som Jeanette Lindström skapade på sitt senaste album fungerade faktiskt också på Stockholms gator, det bevisade hon under sin konsert på Stockholms Kulturfestival.
Skivan "Attitude & Orbit Control" innehåller väldigt vacker men också lågmäld musik. Sådan musik jag föreställer mig passar allra bäst i en konsertsal med en intensivt lyssnande publik. Att få höra den framföras i gatumiljö under en stadsfestival och få uppleva att den gick ut till och in i publiken även då var överraskande, men det var vad som hände när Jeanette Lindström med band spelade musik från skivan på scenen vid Brunkebergstorg under Stockholms Kulturfestival i tisdags.
Men nu är kulturfestivalen i huvudstaden en inte lika öltältsinriktad stadsfestival som många andra, och scenen vid just Brunkebergstorg ligger ju lite undanskymd och får som väggar av de omgivande husen – bara någon enstaka brummande mc störde Jeanette Lindströms konsert. Plus att det i Stockholm finns betydligt mer resurser till att bygga scener med bra ljud, vilket märktes och var en förutsättning för att nyanserna från "Attitude & Orbit Control"-låtarna skulle nå ut. Samtidigt fanns det där stadsfestavslappnade i publiken. Folk kom och gick, även om det under hela den här konserten var fullt i bänkraderna.
Trots en lätt sommarsnuva höll Jeanettes röst väl, och att hon skaffat sig ett utmärkt band var också tydligt under den fina timme hon gav oss. Mest briljerade den skicklige pianisten Jonas Östholm, men även gitarristen Mattias Torell – inlånad speciellt för den här konserten – fick stort utrymme. Basisten Thobias Gabrielson och trumslagaren Ola Hultgren hann också gå på egna rytmiska rymdvandringar, speciellt i de lite mer psykedeliska låtarna. För även om det vackra och stillsamma överväger är det också vägvisande att den enda cover Jeanette Lindström gjorde var Flaming Lips "All We Have Is Now".
På sätt och vis är de här kompositionerna det minst jazziga Jeanette Lindström har spelat in, men på så sätt att de inte bryr sig om att följa några genregränser är de kanske tvärtom det mest jazziga hon gjort. Vad man än kallar dem är de väldigt starka, så starka att de når fram även på gatan i Stockholm en varm augustikväll.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2009