Dragkamp med fakta och känslor

Dragkamp med fakta och känslor

Det blir nästan som en dragkamp med fakta och känslor. Går man runt på MR-dagarna och lyssnar lite här och lite där utan något eget specialintresse verkar allt så viktigt att man lätt blir förvirrad.

Det är både inspirerande och frustrerande att gå runt på Conventum under MR-dagarna. Inspirerande för att överallt under de två dagarna om mänskliga rättigheter i konferenslokalerna möter man och hör människor som verkligen är engagerade och kämpar för sin sak, med fakta och med känslor. Det kan handla om barnens rättigheter, om romer, om Afghanistan, om Kongo-Kinshasa, om kvinnor, om funktionsnedsatta, om papperslösas rätt till vård, om klimatet, om Iran-Sydafrika-Pakistan, om hbt-personer, om den finska minoriteten, om reko reklam, om de apatiska barnen, om skolan. Överallt goda människor som kämpar för goda saker och vissa av dem får pris, som Jelena Urlajeva (bilden ovan) från Uzbekistan som trots förtryck och övergrepp fortsätter att kämpa för mänskliga rättigheter i sitt land.

Men det kan också vara frustrerande. Som en vanlig enkel medborgare som vill vara allmänt schyst kan det bli väldigt betungande att gå runt på en sådan här stor tillställning. Man känner ett tryck att man nog borde engagera sig mer i någon specifik fråga, men vilken? Nästan alla verkar ju nödvändiga så det blir en hård dragkamp mellan de där faktaspäckade och känslofulla seminarierna och ämnena. En kamp mellan de internationella auktoriteterna som är på plats i Örebro och de små, lokala organisationerna som kämpar med sitt.

Har man inget specialintresse blir man lätt förvirrad. Allt verkar så viktigt och det verkar som att det saknas mänskliga rättigheter för så många människor på så många ställen, både på fritiden och i arbetslivet här hemma och i stora delar av världen. Så det bästa man kan ta med sig från MR-dagarna är nog en stärkt känsla av att fortsätta vilja vara schyst, och inspiration från människor som Jelena Urlajeva att själv faktiskt våga stå upp när det verkligen behövs.

Urban Århammar

Hem