Grekisk tragedi placerad
i amerikansk finansvärld
ÖREBRO | Inför | Teater | Enron, Örebro Länsteater | Örebro Teater | 3 november 2010
På lördag har Örebro Länsteater premiär på sin uppsättning av Lucy Prebbles pjäs "Enron" om finansskandalen kring det amerikanska bolaget.
Enron var det amerikanska energibolaget som stod för en av de största finansskandalerna genom tiderna efter att dess ledning med vdn Jeffrey Skilling i spetsen blåst upp aktiekursen till ett gigantiskt luftslott. När väl kollapsen var ett faktum drabbades oerhört många människor väldigt hårt. Bland annat blåstes 20.000 anställda då de fått betalt i aktier – aktier som plötsligt blev värdelösa.
Pjäsen är skriven av den engelska succédramatikern Lucy Prebble och har tidigare gått i en storslagen version i Londons teaterkvarter West End. Nu tas den alltså till Örebro Teater med Dritëro Kasapi som regissör och Jonas Kruse som den pådrivande luftslottsbyggaren Jeffrey Skilling. Scenografen Annika Nieminen Bromberg har jobbat med Kasapi i många år, och är den som anpassat London-glamouren till Örebro.
Själva historien kring Enron är i sig så fantastisk att den skulle kunna vara en klassisk grekisk tragedi, men det är ju faktiskt en verklig händelse som många har egna bilder och minnen av. Har man inte det så går det lätt att skaffa sig en uppfattning.
– Det är ju bara att googla, säger Annika Nimeninen Broberg. Det finns hur mycket referenser som helst.
Det har också haft en inverkan på hur hon, regissören och alla de andra jobbat med "Enron".
– Det kan vara en svårighet att det finns en faktisk händelse som man ska ta ställning till. Ska karaktärerna vara identiska med de verkliga figurerna eller får vi göra våra egna? Vad ger trovärdighet i den här business-världen? Hur teatralt får det bli? Man måste också göra teater av det.
Hon tror att de hittat rätt nivå i förtydligandet av facktermer och hur börsen fungerar. Att det handlar om finansvärlden lär vara uppenbart även i kostymeringen, enligt Annika.
– Hur många slipsar har inte jag satt på människor i den här pjäsen? Jag kommer att drömma om slipsar!
Bengt CW Carlsson spelar en av de många slipsmännen – Kenneth Lay, Enrons grundare och högste chef som utsåg Skilling till vd troligen utan att ha en aning om varthän det skulle barka.
– Har man jobbat hela sitt liv i ett företag och så kommer det in en ny med nya idéer och det går bra så är man plötsligt inne i det, förklarar han att den rutinerade affärsmannen drogs med i spekulationsvirvlarna.
Hela den fantastiska historien om Enron menar Bengt CW Carlsson ändå pågår hela tiden i mindre skala, även i Sverige.
– Det här med att man bollar med pengar. Tar en risk och när det går åt helvete låtsas som ingenting. Det är hemskt, för det är många som blir lidande.
Han vill gärna att "Enron" blir en väckarklocka för publiken.
– Ska vi verkligen ha det så här? Lämna över alla våra pengar till banker och försäkringsbolag trots att vi inte kan lita på dem längre. Jag vill att folk börjar tänka till lite så att de inte är lika godtrogna som jag.
Isabelle Moreau gör rollen som Claudia Roe, stark kvinna inom Enron och rankad som en av världens mäktigaste kvinnor när bolaget stod på toppen. Claudia Roe kämpade med Jeffrey Skilling om vd-posten men förlorade och fick sedan kämpa vidare för sin plats i företaget. Isabelle är inne på samma sak som Bengt CW Carlsson.
– För människor är tron viktigare än behovet att göra rätt, och det här var människor som förlorade sin moraliska kompass. När man gör det och projicerar sin tro på en stark man, Jeffrey Skilling, och följer honom blint så är det egentligen som vilken fundamentalism som helst. När det blir fanatism och fundamentalism av tron, då blir det farligt. Han och hela ledningen blir farliga för de lever blinda för det sunda förnuftet. Jag hoppas att man ska fundera när man går härifrån, ha fått sig en tankeställare eftersom vi precis haft det här med HQ Bank. Att man ska fråga sig om vi inte har kommit till vägs ände och det faktiskt är dags att byta system.
På sin egen karaktär Claudia Roe har Isabelle hittat ett genusperspektiv som påverkat henne personligen.
– Hon är så ensam. Jag tror att det är så att kvinnor måste vara bättre och mer förberedda på alla möten. Kvinnor är också ofta "whistle-blowers" som pekar på felaktigheter men avfärdas. En halvtimme senare säger en man samma sak och då tas det på allvar. Det är sådana strukturer som finns. Tidigare kände jag nästan ett avstånd till Cristina Stenbeck och de kvinnorna, men nu har jag fått en inblick i hur fruktansvärt tufft det måste vara att som kvinna nå den positionen.
Men allra mest hoppas Isabelle Moreau ändå att publiken har blivit ordentligt underhållen av "Enron".
– För det är det som alltid är teaterns viktigaste uppgift. Det är därför det är viktigt att berätta den här historien på ett spännande och roligt sätt och det finns en hel del humor och komik, musik och dans i föreställningen.
Urban Århammar
© Hjälmarens Tidning 2010