Succéer, tragedier och en god soppa

I årets första lunchföreställning i Kulturhuset Ängeln igår gestaltade en populär återvändare en av de allra största genom tiderna och fyllde förstås salongen. Ja, hennes musicerande kollega och den goda soppan gjorde självfallet också sitt till. Hösten 2010 gjorde Anna Bromee sitt Judy Garland-program på samma plats, och den här gången tog hon med sig pianisten och dragspelaren Lena Magnusson och Edith Piaf till Katrineholm.

Duon använde sig av en enkel scenografi och ett smart utnyttjande av att de var två på scenen. Det gjorde att de kunde växla både i rollen som berättare och sångerska och därmed skapa viss variation och dynamik i föreställningen. Smart också att berätta historien om Piaf rakt och osentimentalt. Hennes livsöde är ju så dramatiskt i sig att det inte behövs några stora gester.

Att fånga denna franska nattfjärils liv i en enkel föreställning mitt på en vintrig tisdag kan inte vara det lättaste, men Bromee och Magnusson lyckades förvånansvärt bra. De utnyttjade de välkända sångerna för att lyfta fram alla de stora orden, känslorna, förälskelserna, succéerna, festerna, gatularmet, passionen. Men också de mörka kontrasterna – tragedierna, sorgerna, prostitutionen, drogerna.

Det går förstås inte att framföra sångerna på samma blodiga allvar som Edith Piaf gjorde, men Anna Bromee och Lena Magnusson stod för en god insats som belönades med märkbar uppskattning från den stora publiken. Detta mottagande ledde i sin tur fram till att duon bjöd på inte mindre än två extranummer.

Lunchföreställningarna i Ängeln brukar locka en publik som har större delen av arbetslivet bakom sig, och jag unnar verkligen stans pensionärer dessa guldstunder. Men jag tror att även folk som fortfarande jobbar också skulle kunna ha nytta av kulturupplevelser mitt i arbetsdagen. Det skulle säkert ge mer energi till eftermiddagspassen, så fram för mer lunchkultur på fler ställen.

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2012