Göran Persson predikade för de närmast sörjande i Stadsparken

Göran Persson predikade för de
närmast sörjande i Stadsparken

Mer än en vecka kvar till avgörandet. Men hos den röda sidan verkar kampen om Sverige redan vara över. En lätt uppgiven stämning präglade LO:s familjedag i Stadsparken i lördags. Inte ens Göran Persson lyckades gjuta mod i den lilla skara som kommit för att lyssna på hans tal.

Göran Persson försökte verkligen. Han är fortfarande en mycket skicklig talare och han gjorde sitt bästa för att gjuta mod i den skara som kommit till LO:s familjedag för att lyssna till honom, andra talare och musiker i lördags. Persson berättade om hur han varit med om att opinionssiffror varit väldigt dystra för att vända på valdagen, men det verkade inte riktigt som att åhörarna i Stadsparken vågade tro på ett sådant mirakel. Kanske övertolkar jag, men stämningen kändes uppgiven och även om Persson lockade hyggligt med folk så var det glest i bänkraderna resten av dagen.

I talarlistan fanns bland andra Anneli Hedberg, bildningsnämndens ordförande i Katrineholm, riksdagsledamoten Caroline Helmersson-Olsson från Vingåker och Åsa Kullgren som tagit över som partiets gruppledare i landstinget efter Jörgen Danielsson. Med partiet menas då förstås socialdemokraterna, det parti som även de andra företräder. Någon oklarhet om vilken politisk koppling LO-facken har ännu idag finns det inte. Vad som är mer tveksamt är hur stark löntagarnas koppling till LO är numer.

Under familjedagen bjöds det också på musik av bland andra Sanna Carlstedt, Erika Boman och Staffan Hellstrand. För barnen fanns det ansiktsmålning och godisregn och de vuxna kunde få med sig ett par disktrasor från Metall hem. Vilka argument för att rösta rött fördes då fram? Ja, Åsa Kullgren vräkte miljoner över Kullbergska sjukhuset som framöver tydligen ska vara högprioriterat att behålla och utveckla om socialdemokraterna får styra landstinget. Hon utlovade också många nya miljoner till vårdcentralerna.

Caroline Helmersson-Olsson gjorde en historisk vandring genom sin egen familj och knöt samman de olika generationerna med arbetarrörelse, välfärdsbygge och demokratiutveckling i Sverige och uttryckte en oro över att det som varit håller på att försvinna. Så Persson då. Han prisade Katrineholm som kommun, och lokalt finns det nog goda chanser för partiet att behålla makten. Men trots att han som alltid visade vältalighet hade han inga nya eller tunga argument för ett regeringsskifte. Att Perssons gamla antagonist – den nuvarande utrikesministern – Carl Bildt är misstänkt för brott mot folkrätten för sin tid som styrelseledamot i Lundin Petroleum är förstås beklämmande. Men att Bildt i sig nog är mer av en belastning än en tillgång för alliansen nuförtiden är de nog mycket medvetna om själva, och vinner det borgerliga blocket riksdagsvalet igen så kanske Reinfeldt har stärkt sin ställning inom moderaterna tillräckligt för att kunna göra sig av med Bildt.

En belastning är nog även Göran Persson för socialdemokraterna idag, fast på ett helt annat sätt. Många socialdemokrater av gammaldags snitt verkar ha svårt för Mona Sahlin och drömmer sig tillbaks till tiden med en stark ledare, medan partiet samtidigt tycks ha väldigt svårt att fånga de nya generationer som aldrig skulle tolerera hans ledarstil. Varför Persson – som brukar vara påläst när det gäller ekonomi – dessutom skulle ge sig till att upprepa det märkliga påståendet att pensionärerna skulle vara utsatta för en typ av straffbeskattning förstår jag inte. Eller rättare sagt, jag förstår precis. Ser man Sveriges pensionärer som en homogen grupp så har de mycken makt i form av röststyrka, och lyckas man med ett enkelt budskap nå en stor del av den gruppen så kan man möjligen vända ett till synes givet nederlag.

Men den grupp som behöver omvändas fanns ju inte i Stadsparken. Där predikade Persson enbart för redan frälsta. Jag tror inte heller att landets pensionärer är en så homogen grupp att tillräckligt många kommer att kunna lockas av det där enkla budskapet. Nej, för socialdemokraterna återstår nog att vinna så många kommuner och landsting som de kan och sedan avvakta hur alliansen agerar i en riksdag med sverigedemokraterna som potentiella vågmästare. Så får s-gänget nöja sig med att se en sådan här familjedag som ett gott träningstillfälle för de medverkande talarna.

Urban Århammar

Hem