Svalkande program med gitarr
och sång i Stora Malms Kyrka

KATRINEHOLM | I publiken | Musik | Rasmus Ringborg (sång) och Samuel Edvardsson Wigervall (gitarr) | Stora Malms Kyrka | 19 juli 2010

Ett varierat och svalkande sommarprogram med gitarr och sång var vad Samuel Edvardsson Wigervall och Rasmus Ringborg bjöd på i Stora Malms Kyrka i tisdags.

Även för den som vanligtvis inte söker sig till kyrkor kan de i den värsta hettan erbjuda både svalka och ro. Under sommaren brukar dessutom våra kyrkor fyllas av musik, vilket också var fallet i Stora Malms Kyrka i tisdags kväll när gitarristen Samuel Edvardsson Wigervall och sångaren Rasmus Ringborg framförde ett program kallat "Mellan Himmel Och Jord".

En liten skara människor hade sökt sig in i kyrkan och fick ett varierat program bestående av klassiska sånger, visor, gitarrstycken och en andaktsstund insprängd däri med två psalmer. Det som slog mig med den musicerande duons program var att det egentligen inte fanns någon röd tråd i urvalet, men att det samtidigt inte gjorde något. En varm sommarkväll vill man inte gärna behöva börja tänka tematiskt, utan det räcker så bra att ta in fin musik framförd av skickliga musiker.

I programmet återfanns både sånger och det allra sista komponerade verket – bearbetat för gitarr – av den i år allerstädes närvarande 200-årsjubilaren Robert Schumann. Samuel Edvardsson Wigervall visade också sin fingerfärdighet och känslighet i en fuga av Bach och verk av Fransisco Tárrega. Rasmus Ringborg fyllde kyrkan med sin röst i nämnda Schumann-alster, i Dan Anderssons "Jag Skall Gå Genom Tysta Skyar" och andra sånger. Den allra finaste stunden under kvällen var nog ändå det utsökta framförandet av Carl Jonas Love Almqvists tänkvärda "Du Går Icke Ensam".

Efter konsertens slut erhöll duon också välförtjänta applåder som fick kyrkans besökare att låta som att de var många fler än de egentligen var, och Edvardsson Wigervall och Ringborg återgäldade vänligheten med ett vackert extranummer i form av Ferlins "Får Jag Lämna Några Blommor". Minsann om det var inte lite lättare att andas när man efter detta lämnade kyrkans trygga boning för att åter bege sig ut i den av ett sommarregn syresatta kvällningen.

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010