Musikalsaga fick
Stora Blå att koka

KATRINEHOLM | I publiken | Musikal | Musikallinjens föreställning "Tusen och en musikal" | Stora Blå | 21 maj 2010
Medverkande: Nellie Bössa, Ida Carlsson, Julia Frondelius, Kristina Issa, Gustav Karlsson, Linnéa Karlsson, Joakim Lang, Amanda Larsson, Hanna Mårtensson, Ida Wadman

Stora Blå kokade i kväll. Det var inte på grund av den åskladdade atmosfären utanför, utan tack vare musikallinjens heta show "Tusen och en musikal". Framförd i en fullsatt lokal inför en hänförd publik.

Man blir lite orolig för Katrineholms kulturlivs framtid när man går hem efter att ha sett musikallinjens föreställning "Tusen och en musikal". Jag menar, om det nu fortsätter att vara så att generation efter generation visar det här måttet av talang och seriös inställning så kommer de förstås snart att lämna stan för större scener. Allihop.

Men frågan är om vi i Sverige klarar av att ta hand om alla de här talangerna. Att det finns fantastiska ledare inom DuD och kulturskolan, det är tydligt. Att lyckas locka fram och arbeta upp den glädje, den vilja och det självförtroende som de tio ungdomarna på golvet visade upp under den här heta showen kräver pedagoger av klass.

Men när talangerna vill gå vidare då? Visst, det finns en musikalscen i Stockholm, några privatteatrar runtom i landet och Wallmans-konceptet där så kallat vanligt hårt arbete blandas med ännu hårdare showjobb. Men räcker platserna till åt alla? Och om de inte gör det, kan vi styra vårt samhälle åt ett håll som ger större utrymme åt dem, och inte bara bygga karriärvägar åt mer konventionella typer av akademiker?

Det är frågor som man med lätthet och glädje glömmer en kväll som denna – då bara här och nu existerar. Ramberättelsen kring "Tusen och en musikal" är både enkel och genial. Tio musikalstuderande ungdomar råkar på ett mystiskt vis hamna i en version av den klassiska berättelsen "Tusen och en natt" – där de istället för att berätta sagor framför musikalnummer. Musikallinjen har fått till en egen knorr på slutet också, men den tänker jag inte avslöja för er som inte orkar masa er till någon av föreställningarna.

Alla de tio medverkande sköter sig ypperligt med snyggt pianoackompanjemang av Jakob Wistrand och Bo Wiklund växelvis. Men några tar lite större plats än de andra. Gustav Karlsson förvandlas smått magiskt från sin småtöntige charmör-karaktär Henrik i teaterdelen av showen till en fullfjädrad scenartist i själva musik- och dansnumren.

Allra mest framträdande är nog ändå Linnéa Karlsson som Emilia. Både hon och Gustav visar upp en bredd med både dans och sång av vitt skilda slag, från det mer utagerande och direkta till den smäktande kärlekssången "All I Ask of You" från "Phantom Of The Opera".

Även Hanna Mårtensson imponerar storligen som Fredrika, särskilt i samspelet med just Linnéa respektive Gustav. "Ett Herrans Underverk" ur "Kristina Från Duvemåla" framförs känsligt. "Tango Maureen" ur "Rent" är knappast det lättaste nummer man kan ge sig på, men utförs på ett mycket proffsigt sätt.

Kristina Issas trånsjuka Maggie får släppa loss ordentligt i "Nothing" från "A Chorus Line" och förtjänar också ett specialomnämnande. Ja, det gör förresten alla de andra också. Nellie Bössas oberäkneliga Candy, Joakim Langs överbeskyddande Billy, Amanda Larssons ledartyp Lotta, Ida Carlssons ljuva Fideli, Ida Wadmans småfräcka Vendela och Julia Frondelius morska Molly.

Vi ska inte glömma dansen. I exempelvis "One" – också från "A Chorus Line" – klarar de tio av en ganska komplicerad koreografi på det trånga golvet. Och båda numren ur "Bugsy Malone" innehåller minnesvärda danspartier.

Liksom förstås det självklara avslutningsnumret "There's No Business Like Show Business" från "Annie Get Your Gun". Visserligen hade Stora Blå redan varit på kokpunkten länge, men här kokade lokalen definitivt över. En ivrigt taktklappande publik – som nobbat grilloset i den åskladdade atmosfären utanför teatervärlden för musikalunderhållning – visade att den valt rätt plats den här fredagkvällen.

Det känns nästan löjligt att alltid hålla på och hylla Katrineholms scentalager. Men så många har så stor potential att det är omöjligt att låta bli. Sedan är frågan förstås hur hårt de själva är beredda att jobba för att ta sin talang till proffsnivån. Och om vårt samhälle ger dem möjlighet att göra det.

Urban Århammar

Titta även på: Musikallinjen tar sig ton i "Little Shop of Horrors"

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010