Ljumt i luften och från publiken

Ljumt i luften och från publiken

Inte en droppe regn från Susanne Alfvengrens inledning med "När Kvällen Ljusnar" till det att Staffan Hellstrand skickade hem publiken i en ljum augustikväll med "Lilla Fågel Blå". Men trots det fina vädret svek publiken årets upplaga – den totalt nionde – av Katrineholms visfestival.

Bänkraderna längs fram mot scenen gapade tomma vid årest upplaga av visfestivalen. Märkligt nog har den varit betydligt mer välbesökt till och med under dess mest regniga år än den här gången. Att restaurangtältet med dess ölservering redan öppnat på torget kan vara en orsak. En annan att årets program ute vid Djulös friluftsscen inte innehöll några riktiga publikdragare.

Susanne Alfvengren bjöd på en trivsam men alldaglig inledning. Hon passar bra en solig eftermiddag med såväl eget material som Peter LeMarc och Sting i låtlistan. Hon lyckades dock inte beröra mig riktigt djupt, inte ens med det självklara avslutande extranumret "När Vi Rör Varann". De många svalor som flög runt i den lustgårdssköna omgivningen kring friluftsscenen kvittrade dock förtjust med i hennes akustiska gitarrplockande, och den inte alls fulltaliga publiken verkade nöjd.

Kvartetten Livnäras kapellmästare Maria Hagberg får vi säkert se mer av i Katrineholms kulturliv då hon ska arbeta som musiklärare på Duveholmsgymnasiet i höst. Förutom en version av Dan Anderssons "Jag Väntar..." spelade gruppen bara material av Maria och pappa Ulf Hagberg. Material som inte var helt väsensskilt från Susanne Alfvengrens, men förstås med kvartettens rikare möjlighet till att variera ljudbilden med olika instrument.

Att viskungen Vreeswijk håller greppet om publiken var De Södervisa ett fint exempel på. Kvintetten bjöd på ett Cornelis-program som uppskattades storligen av festivalbesökarna. Sångaren/gitarristen Stefan Robsén och hans medmusikanter blev faktiskt inkallade dubbla gånger för att bjuda på extranummer.

Urvalet var fint komponerat, med en blandning av de mest kända Cornelis-alstren och aningen mer udda sånger. När väl ljudet balanserats rätt mellan sång och instrument så hördes att det var ett gäng skickliga tolkare som lockats till Djulö. Dessutom med god publikkontakt.

Jag råkade gå förbi tältet på torget senare på kvällen där ett coverband just framförde Bryan Adams "Summer Of 69" och man kan lugnt säga att De Södervisa höll högre klass, även om de instängslade torgbesökarna också verkade trivas. På sitt ölskrålande vis.

Caj Karlsson tog över efter Cornelis. Han är en fängslande scenpersonlighet från Blekinge som skaffat sig ett hängivet följe entusiaster. Det kan jag förstå, Caj har mycket att säga. Både i sina sånger, mellan sångerna och under framförandet av dem.

Däremot är jag lite mer tveksam till Caj Karlsson förmåga som låtskrivare. Skulle gärna se att han lärde sig mer av kollegan Staffan Hellstrand när det gäller att skriva raka popsånger. Men Cajs konsert gav visfestivalen en ton av svärta och humor på en och samma gång som var riktigt tilltalande.

Även Staffan Hellstrand har mycket svärta i sin musik. Plus en hel del humor i melllansnacket, vilket man kanske inte kan tro om honom. Dessutom skriver han väldigt starka sånger. Till en början var Staffan lite försiktig i sitt uttryck, men när han märkte att den publik som fanns kvar framåt kvällen bemötte honom med värme ökade intensiteten.

Särskilt efter att han fått en energikick av Caj Karlsson i deras duett "Livssynder". När Staffan sedan gav sig på en a cappella-version av Dan Anderssons "Spelmannen" var det riktigt mäktigt. Synd att inte fler fick uppleva det, men Staffan Hellstrand är kanske inte det där riktiga dragplåstret som drar storpublik. I alla fall inte när det inte finns något öltält på området.

Festivalgeneral Henriksson manar ju alltid publiken att komma med förslag på artister. En kollega med god smak menar att Britta Persson kan vara ett lämpligt val. Jag kan inte annat än hålla med. Dessutom vill jag lägga till en av mina favoriter – Nina Ramsby. Hon trollbinder alltid publiken. Med dessa två artister i den tionde upplagan av visfestivalen kommer i alla fall jag och firar jubileet.

Urban Århammar

Hem