Inga vuvuzelor på våra gator

HJÄLMAREN | Kommenterat | Politik | Riksdagsvalet | Sverige | 20 september 2010

Oavsett vad man tycker om sverigedemokraternas politik är partiets intåg i riksdagen en seger för den svenska demokratin. De etablerade partierna och vi journalister bör däremot granska vår egen demokratiska insats mycket självkritiskt efter det här valet.

Enligt det preliminära valresultatet får sverigedemokraterna 5,7% av de giltiga rösterna i riksdagsvalet. Det ger partiet 20 platser i riksdagen. Alliansen verkar få 172 mandat och de rödgröna 157. Det kan variera på något mandat hit och dit när det definitiva slutresultatet kommer, men att inget av blocken tycks få egen majoritet är tydligt.

Hur regeringssammansättningen kommer att ske återstår att se, men socialdemokraterna gör med 30,9% ett uruselt val och är på gränsen att passeras som landets största parti av moderaterna med 30,0%. Fredrik Reinfeldt tilldelas därmed den delikata uppgiften att bilda en fungerande regering, medan Mona Sahlin lär få svårt att sitta kvar som socialdemokratisk partiledare.

Varför kom då sverigedemokraterna in i riksdagen, och även i många landsting och kommuner där partiet tidigare inte varit representerat? Ja, helt enkelt för att väljarna vill ha sverigedemokraterna med och har använt sin demokratiska rätt att rösta in partiet. Visst finns det säkert missnöjesröster som lagts på sverigedemokraterna, och även en del sympatiröster som protest mot att de andra partierna och nästan alla medier konstant använt ytliga känsloanalyser för att beskylla sd att vara ett "rasistiskt", "populistiskt", "främlingsfientligt" "enfrågeparti". Sd har säkert även fått proteströster mot att antidemokratiska krafter upprepade gånger stört partiets torgmöten och i vissa fall till och med tvingat dem att ställa in sina möten.

Men det spelar ingen roll. Sådana röster får alla partier i större eller mindre utsträckning. Hur många väljare tror ni har analyserat alla partiprogram in i minsta detalj? Hur många politiker tror ni har analyserat alla partiprogram in i minsta detalj? Jag har då inte orkat med det, även om jag har försökt lyssna och läsa. Man får rösta helt enligt eget huvud i Sverige, utan att behöva motivera sitt val inför någon annan än sig själv. Det är så vår demokrati fungerar. Väljer man parti enligt en enda detaljfråga som man själv brinner för eller efter den snyggaste kandidaten så väger det lika tungt som en röst lagd efter en sådan där ingående analys av alla partiprogram.

Sedan kan man förstås önska att så många som möjligt röstar efter politisk övertygelse istället för efter känsla eller på rutin, men det är ju upp till politikerna att i valrörelsen lyfta fram de egna argumenten och peka på bristerna hos motståndarna och upp till medierna att granska alla partier på ett så genomlysande sätt som möjligt. Att peka finger och skrika "rasist" duger inte. Sådana tafatta försök lurar inte de svenska väljarna, men kan göda krafter som de vuvuzela-tutande antidemokraterna som upprepade gånger stört sverigedemokraternas möten.

Tycker man att något parti har en illa underbyggd politik så är den allra bästa metoden att motverka den politiken förstås att dess företrädare får presentera den så att väljarna kan upptäcka det själva. Steg två är att debattera. För den som förespråkar demokrati är det den enda hållbara vägen. När politiker inte längre litar på väljarkårens förmåga att bestämma själv utan försöker styra och fostra den med att man visst får rösta hur man vill – fast inte på riktigt alla partier – då är den svenska demokratin i gungning.

När medier tar på sig samma mästrande roll kan man börja tal om rena tjänstefel. Sådana övertramp har funnits i den här valrörelsen och såväl politiker som enskilda journalister och hela redaktioner bör rannsaka sig själva. Ska vi fortsätta på peka-finger-och-skrika-rasist-vägen har vi snart en skendemokrati där de som tutar högst i sina vuvuzelor på gatorna vinner alla politiska debatter. Ett sådant klimat är inte acceptabelt. Därför säger jag "hurra" för att sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, oavsett vad jag personligen anser om partiets politik.

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010