Romsk kultur har krävt strategier för överlevnad

Romsk kultur har krävt
strategier för överlevnad

Så länge de håller sig till att sjunga och dans tycker vi att de är fantastiska. När de går in på Ica anses de inte vara lika fantastiska. Det var en förklaring som Angelina Dimiter-Taikon gav till varför romer fortfarande har så svårt att integrera sig i det svenska samhället under sin föreläsning på Mälardalens Högskola i torsdags.

Angelina Dimiter-Taikon är föreståndare för en helromsk kulturklass i Stockholm med elever från förskolan upp till årskurs 9. Hon sitter också med i Delegationen för romska frågor som leds av Maria Leissner. I torsdags kväll föreläste hon på Mälardalens Högskola under rubriken "Zigenare igår romer idag – romernas historia och dagens situation i skolan". Föreläsningen ingick i högskolans jämlikhets- och mångfaldssatsning JämBredd som finansieras via europeiska socialfonden.

Angelina Dimiter-Taikon inledde sin föreläsning med att ta upp de olika grupper av romer som finns i Sverige och varifrån de kommit. Från den grupp som kom redan under Vasa-tiden på 1500-talet till den grupp som invandrade under Balkan-kriget på 90-talet och som faktiskt är muslimer. Ett okänt faktum för mig som Angelina Dimiter-Taikon förklarade med att religionen är privat för romer. Det är en bra grund för integration i Sverige, även majoritetskulturen har ju antagit den sunda inställningen att religion ska hållas inom den privata sfären.

Andra delar är inte lika bra för integrationen, bland annat det att vi visst gillar romsk musik och dans men även har kvar den gamla föreställningen att alla romer är kringflackande tjuvar. Kringflackandet förklarade Taikon-Dimiter med att romerna fått det i blodet efter att i århundraden motats iväg från ställe till ställe. Samtidigt menade hon att det var någonting som förlorades i de svenska romernas kultur när de övertygades att ge upp sina tivolin och skaffa fasta adresser och inkomster för att barnen skulle komma in i systemet och få utbildning.

Men så är det ju för alla kulturer. När man går från en typ av samhälle till en annan går alltid något förlorat, och för vissa individer kan det vara förödande och driva dem in i ett missbruk. Något som också skett hos vissa romer. Ett återkommande uttalande, nästan ett mantra, från Angelina Dimiter-Taikon var att "romsk kultur handlar om att överleva". Hon menade att den visst kan förändras som en strategi för överlevnad, men inte så mycket – man vill absolut ha kvar det mesta av sin egen kultur.

Hon menade att mycket av det romerna utsatts för av myndigheter i Sverige handlat mer om assimilering än integration, att man ska ge upp sin egen kultur helt. Visst kan det finnas fog för att det svenska majoritetssamhället bör titta på sin behandling av romerna och göra upp med såväl det förflutna som det Dimiter-Taikon kallade strukturell diskriminering samt de fördomar som lever kvar idag. Samtidigt måste alla kulturer ha en öppenhet gentemot utveckling, annars överlever de knappast. Det gäller både majoritets- och minoritetskulturer.

När det gäller skolan specifikt tog Angelina Dimiter-Taikon upp några saker som måste beaktas när det gäller romska elever. Dels att romani varit ett muntligt språk väldigt länge, men som skriftspråk är det ungt och i de romska hemmen finns det än idag väldigt lite böcker och väldigt lite bokstäver. I skolan som är en så bokstavsbaserad miljö kan det göra att romska elever redan från början har en nackdel. En annan sak är att svenska myndigheter betraktas med skepsis från många romska föräldrar, och skolan räknas till de myndigheterna. Så att skapa direkta relationer och kommunikation med föräldrarna är väldigt viktigt för att få dem att motivera sina barn till att integrera sig i skolan.

En sak som är allmängiltig för alla barn och unga är förstås att motivera dem till studier överhuvudtaget. Med en så hög ungdomsarbetslöshet som vi har är det ingen lätt uppgift och bland romska ungdomar är arbetslösheten extremt hög. Så hur motivera till studier? För Angelina Dimiter-Taikon var ett sätt att få till den helromska kulturklassen där de äldre barnen naturligt får den traditionella roll som äldre har i romsk kultur – att lära de yngre. Men helromska klasser går inte att få till överallt, så det är ingen enkel fråga.

Sedan finns det även inslag i den romska kulturen som motverkar studier och som det svenska majoritetssamhället knappast kan acceptera. Angelina Dimiter-Taikon tog upp att många romska ungdomar gifter sig tidigt, kanske redan vid 13 års ålder, och därmed helt försvinner från skolan. Att barn gifts bort är inget som det svenska samhället vill ha, så där finns en konflikthärd. Frågan kom även upp om huruvida det är accepterat bland romer att de unga byter livsstil. Dimiter-Taikon var mycket klar med att romsk kultur inte innehåller något hedersförtryck, att det "till och med" finns hbt hos romerna. Men det är inte heller något som syns då sexualiteten precis som religionen är privat. Däremot erkände hon att ungdomars byte av livsstil kan leda till slitningar inom familjerna då barnen är väldigt centrala i den romska kulturen.

Romska ungdomar har ju precis som alla andra ungdomar en mängd lättillgängliga stilar att välja bland nuförtiden, och precis som i alla andra kulturer kan säkert de äldre generationerna se den mångfalden av trender och valmöjligheter som ett hot mot den egna traditionen. Tiden tog slut så Dimiter-Taikon hann aldrig gå in djupare på hur dagens ungdomar ser på romsk kultur. För dem borde den ju knappast handla om överlevnad i första hand, men kanske är de ändå uppfostrade att behålla den intakt.

Vänder man på tankegången och ser alla nya stilar som möjligheter istället för hot, möjligheter att möta majoritetssamhället på mer jämlika arenor utan att för den skull behöva förkasta sin egen historia – då borde det finnas goda möjligheter för dagens unga romer att integrera sig i det svenska samhället, likväl som för andra minoritetsgruppers unga. Men då krävs det att de äldre generationerna blir bättre på att acceptera nya stilar lika mycket som att majoritetsbefolkningen blir bättre på att acceptera minoriteternas kulturer. Några tecken på att en sådan acceptans finns i den romska kulturen hörde jag tyvärr inte hos Angelina Dimiter-Taikon, men jag hoppas förstås att den finns där.

Urban Århammar

Hem