Tikkle Me fick kämpa mot
värmen och tomheten

ESKILSTUNA | I publiken | Musik | Tikkle Me | L'Orient, Linköping | 19 juli 2010

Tikkle Me fick verkligen slita i den sommartomma studentstaden Linköping i onsdags kväll för att visa att duon är Eskilstunas finaste popband.

Att spela i en studentstad som Linköping mitt i sommaren är vågat. När man dessutom uppträder en riktigt het afton på en krog som saknar uteservering så blir det knappast lättare. L'Orient är en halvsunkig men ganska charmig krog som nog funkar bra som konsertställe andra tider på året. När Eskilstunas Tikkle Me var på besök satt dock de flesta som skulle kunna tänkas uppskatta duons elektroniska pop och läppjade på något läskande vid någon av stadens uteserveringar antar jag. För publiken bestod i stort sett av förbandets vänner och arrangörerna.

Synd, för Tikkle Mes debutalbum från i våras bevisar att gruppen förtjänar en större – mycket större – publik än så. Nåja, vill man nå någonstans som scenartist gäller det att klara av alla typer av publik och arenor och Tikkle Me har alltid levererat tidigare när jag sett duon uppträda. Oavsett plats har konserterna slagit fast att Tikkle Me är Eskilstunas finaste popband. Det gjorde även den i Linköping, efter viss kamp.

Den utspridda publik som fanns på L'Orient samlades när Frida Herchenröther och Karin Taberman drog igång med "And The Tiger Roared" men lämnade den där avvaktande halvmånen av golvet precis framför scenen tom. Frida gjorde sitt bästa för att få igång skaran. Sjöng, dansade, presenterade, charmade – ja, hon gav sig till och med ut på den där halvmånen i en danssväng och lockade publiken att följa hennes exempel med ett förföriskt "Jag vet att ni vill".

Medan låtar som "Hide And Seek", "Vampire Romance" och helt nya "Rebels" framfördes av henne och Karin vid elektroniken så tinade Linköpingsförsamlingen så sakteliga upp och tog några försiktiga danssteg. Till slut bevisade Tikkle Me sin klass och jag tror nog att gruppen vann en skara nya anhängare bland de till en början så avvaktande. För efter viss tvekan när "Wake Up" tonat ut som avslutning så krävde i alla fall publiken ett extranummer, vilket den också fick i gamla fina "Glockenspiel".

Läs: Dansa om du vill

Urban Århammar

Hem

© Hjälmarens Tidning 2010